marken har svept undan under mina fötter. eller egentligen är det jag som har svept undan marken från mina fötter. men det känns som jag verkligen inte kunde stå kvar, men nu känns det verkligen inte som jag kan göra något annat heller. jag kan inte leva med honom, men jag kan definitivt inte leva utan honom heller. har bara ett stort svart hål i mitt hjärta just nu och kan verkligen inte sluta gråta.
vet i fan hur jag ska kunna koncentrera mig på att plugga till tentan idag. känner bara för att ligga under täcket och kolla ut genom fönstret hela dagen. men det funkar inte riktigt. jag får väl ta det i perioder. en läsperiod, sen en gråtperiod.
nej fy vad allt suger just nu. all livsgnista är som bortblåst. vill ingenting. absolut ingenting. inte göra nån dum tenta, inte till uppsala, inte till hultsfred. ingenting! vill bara hem till kristianstad och ligga i soffan hos mamma o pappa och gosa med katten.
varför ska det vara så jävla svårt?
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment