en konstigt uppgiven känsla.

dagen har varit bra fram till ikväll. hände en grej som gjorde mig ledsen. och besviken känner jag mig nog också. och en annan grej som jag bara blev så jäkla lack på.
när jag cyklade hem från träningen så cyklade jag förbi en skolgård. inne på skolgården stod ett gäng på ungefär 10 killar i 16-18års åldern. när jag cyklade förbi så tog en av killarna sats som om han skulle kasta något på mig. så jag duckade av reflex varpå alla killarna började gapskratta. först blev jag förbannad och kände mig mest förudmjukad över att de skrattade åt mig. men sen blev jag mest uppgiven och ledsen. där står det 10 killar på en mörk skolgård och väntar på att jag, en ensam liten tjej cyklar förbi och då låtsas de att de kastar nåt på mig. och tycker det är kul! det är så jäkla sorgligt. har ungdomar inget bättre för sig?
egentligen är det väl lika bra att jag vänjer mig för det är väl den attityden jag kommer möta 40 framåt i mitt kommande jobb. lite cyniskt kanske.

jo, sen blev jag utskälld på coop för att jag drog mitt kort på fel sätt. blir så jävla trött på att nån jävla kärring har haft en dålig dag och sen låter hon det gå ut över mig. ibland önskar jag att jag hade varit sämre på att kontrollera mig, och istället för att när hon för skriker åt mig för typ 5 gången "tryck på avbryt!!!!!", svara "ja, jag vet. jag har redan tryckt på den knappen 3 gånger, det händer nog inte så mycket mer....". så skulle jag hellre kasta ur mig nåt impulsivt i stil med att "jag kan väl för fan inte hjälpa att du har kommit i klimakteriet!"
fast reagerar man så när folk är otrevliga mot en så ska man nog inte läsa till socionom...

igår var jag på förvaret i Örkelljunga med Asylgruppen. om det är någon som läser detta så är ett förvar ett ställe där man låser in människor som ska utvisas ur sverige. ett riktigt otrevligt ställe. vi gick rundvandring och fick lite information. sen satte jag mig ner på en stol i dagrummet och på två sec så hade jag 5-6 stycken människor runt mig som ville prata. fan vad jobbigt att verkligen vilja och behöva ha någon att prata med när man har det så jobbigt och så finns det ingen!
sen blev det slagsmål och då fick vi åka hem. egentligen inte så konstigt när man blandar kriminella och icke-kriminella och folk från hela världen med olika religioner och länder som kanske ligger i konflikter med varandra. och inte för att tala om all den spänning och press det innebär att söka asyl, få avslag, bli utvisad, och placerad i förvar...
tycker inte alls om det system sverige har vad gäller asylpolitik. inte alls.

sen har torsten varit sjuk också. han kissade blod så jag åkte till doktorn med honom. hade med mig helena som moraliskt stöd. jag var så skärrad. trodde lille kisen skulle dö. men han behövde bara lite antibiotika och nu mår han mycket bättre. eller iaf fram till för en kvart sen då han tog en promenad över en varm platta. det var inte så lyckat. han blev lite förvånad...