är verkligen min värsta fiende och fasa. blir otroligt olycklig och ångestfylld av att inte ha något att göra. det vrids upp i min tankevärld till allt för stora proportioner och till slut blir jag alldeles knäpp av tristess över allt. ligger och stirrar i taket och deppar över hur tråkigt livet är. inte för att jag gör något åt det. jag bara ligger där och glor och tycker synd om mig själv. och då känns det ännu värre. varför gör man så mot sig själv? varför reser jag inte på mig och gör något vettigt av mitt liv istället för att ligga och stirra på en vit vägg och deppa över världens hemskheter.
idag tog jag mig samman lite iallafall och sydde ett kuddfodral. det blev ganska snyggt. ska hem till felicia ikväll och lösa lite världsproblem. blir trevligt.
imorgon börjar introduktionen till praktikterminen. på lördag är det min första dag där. är lite nervös.
No comments:
Post a Comment